onsdag 13 oktober 2010

Kunskapstankar från en doktorand mitt i analysarbetet

Just nu går min tid åt till analysen av allt mitt material… det tar tid!!! Men det är mycket intressant. Fast i ärlighetens namn tycker jag det är rätt tråkigt just nu. =( Men jag har hört att jag ska ge mig till tåls och gå igenom denna sega sirap med bestämda steg, för det finns tydligen en belöning kring hörnet... Hoppas det är choklad =D


Men min tid går även till att fundera över kunskap, bildningsbegrepp, lärandeprocesser och vetenskapsteorier. Här kommer lite tankar om just kunskap och bildningsbegreppet.

Redan Aristoteles och andra tänkare som var samtida filosoferade över detta och här kommer väldigt kortfattat några begrepp som är användbara för mig... väldigt kortfattat...

- Techné – färdighet, teknisk kunskap.

- Episteme – teoretisk kunskap.

- Fronesis – den praktiska klokskapen.

Experten är techné och episteme. Fronesis är medborgaren, och medborgaren står högst.

Gadamer (http://sv.wikipedia.org/wiki/Hans-Georg_Gadamer) menar att fronesis knyter an till konkreta mänskliga situationer. Att man vid varje enskild situation vet hur man ska handla.

Att vara utbildad och bildad inte är samma sak. Det finns filosofer som menar att utbildning kan göra en person upptagen av sitt eget ämnesfält. Man kan inte se det stora övergripande. Medan bildning handlar om att förstå sammanhang. För min egen del föredrar jag personligen både utbildad och bildad.

Richard Stanley Peters (http://en.wikipedia.org/wiki/Richard_Stanley_Peters) ger hopp till oss pedagoger för han säger att den pedagogiska filosofin är ett ämne som ger just bildning. En utbildad kan se att ting är som de är (faktakunskapen) Men han vet också varför de är som de är (bildningsperspektivet).

Hur blir man bildad? Vilka ämnen är det som ger mest bildning? Detta är en kontroversiell fråga i skolans värld. Av flera anledningar, dels vill självklart alla ämnen vara bra på så mycket som möjligt, men även för att de finns de som menar att bildning inte är prioriterat i skolans värld. Och gällande bildningsbegreppet finns det tendenser till dikotomier mellan exempelvis teoretiska ämnen och estetiska ämnen.


Här ett tankeexpriment:

Att exempelvis musik primärt skulle vara nyttigt för att få god hälsa är ett instrumentellt tänkande. Hälsa är nämligen inte musik. Vi har alla hört fraser i likhet med ”Man blir bättre vänner av att sjunga i kör”. Ett sådan tänkande har en social agenda – och är därför instrumentell. Att tala om att man blir mer kreativ av olika estetämnen är även detta ett instrumentellt tänkande.

Om man i skolan har man en instrumentell syn på de estetiska ämnena. Och menar att de inte har något egentligt egenvärde utan är till för att t.ex. skapa mer kreativa ungdomar. Då blir de estetiska ämnena (om man tänker instrumentellt instrument) rent generellt viktiga grundstenar inom pedagogiken inom alla ämnen.

Så här har vi då som estetlärare en klurig fråga att fundera på. Vad är viktigast, mitt ämnes egenvärde eller ett instrumentellt tänkande. Det är kanske inte två motsatser, men ibland finns tendenser att hävda antingen det ena eller det andra.

Och om detta är kända vetenskapliga slutsatser, att vi genom estetämnen skapar kreativa individer och vi vet att det är detta som behövs i vårt framtida samhälle, inom så gott som samtliga arbetsområden, hur i hela världen kan då musik och estetisk verksamhet nedrustas på gymnasiet?

Vad vill vi ge våra elever? Bildning eller utbildning? Eller båda?

Plingplong

Annetteplättepärondrottning

Bildning är rörelse.

Stadig process

Utan bestämt mål.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar